Jag mötte Sonja Smederevac för ett kort samtal om boken En hälsning från motståndsrörelsen.
Du kan lyssna på deras sida https://sverigesradio.se/avsnitt/2160477.
Jag är med runt 47.15 in i programmet.
Farväl Hanne - nu möts du och Kim än en gång på det vilda havet
Jag har ett fåtal gånger i livet suttit alldeles stilla vid ett bord på ett anonymt café och stirrat på mina händer. Som nu. Vid varje sådant tillfälle har jag just avslutat ett telefonsamtal, haft sorgen på tråden. Jag svarar som om allt är som vanligt, men lägger på som en fattigare människa. Och sedan, ja. Jag bara betraktar mina händer. Jag gör det för att se om de skakar.
Jag fick precis veta att min kära vän Hanne är död. Nittioåtta år gammal. Det är en ansenlig ålder och hon fick ett långt liv, men samtidigt vill jag vara tydlig med att hon inte var gammal. Snarare gjorde hon alla i sin omgivning yngre bara genom sin närvaro. Låt dig inte luras att tro att det där är floskler – hon lärde mig meditera, skratta högre och spela kastanjetter. Små genvägar till hur man suger märgen ur livet oavsett var man befinner sig.
Vi möttes som genom ödets försorg, och det var kanske den enda gången något sådant har hänt mig. Av misstag fick jag hem en bok om den danske frihetskämpen Kim Malthe-Bruun och kunde läsa hans brev från åren 1941–1945. De flesta breven skrev han till sin flickvän, och de började alla med orden ”kära Hanne”. Det var vidunderliga brev, som tycktes reflektera delar av tillvaron som nästan ingen av oss ser. Sedan togs Kim av tyskarna i Danmark och sköts till döds 1945. Jag läste allt i boken om honom en vårdag 2018.
Ungefär samtidigt som jag slog ihop boken kom min vän för att hämta mig. Vi skulle till en releasefest i Höganäs. Efter trettio minuter där ombads jag gå att tala med en kvinna i hörnet - kanske var hon intresserad av mina böcker. När jag kom fram till henne förstod jag att hon var till åren kommen, men ögonen gnistrade när hon presenterade sig. Hon sa:
”Jag heter Hanne. Det var jag som var Kim Malthe-Bruuns flickvän.”
Detta skedde en timma efter att jag för första gången läst boken om Kim och alla hans brev till … ja, Hanne. Och där stod hon nu. Vi pratade länge. Hon fortsatte:
”Kom hem till mig och prata, så ska jag baka kakor till dig.”
Så blev det.
Jag fick hennes dagböcker och brev och skrev en bok där inte bara Kims röst hördes, utan även hennes. Där hon fick komma till tals och avsluta historien om deras kärlek. Men det var inte bara en kärlek, som vi ofta använder ordet. Jag minns att jag under alla våra möten satt som lite lättare i stolen, fascinerad av hennes syn på åren utan Kim. Åren efteråt. Och jag minns hur jag efter den sista intervjun om boken blev stående i hennes farstu, liksom famlande efter orden. Nu var arbetet avslutat. Ändå var vi inte klara med varandra. Vi hade blivit nära vänner. Sedan dess träffades vi nästan varannan vecka, vår som höst.
Hur ofta får man nya vänner som vuxen? Vad har en 49-åring och en 98-åring gemensamt? Ofta ingenting. Ibland så mycket, så mycket. Jag gick aldrig med tunga steg hem till Hanne, för jag visste att jag skulle vissla när jag gick därifrån. Hon var en gåva som jag högaktade vid varje möte och jag känner hur det svider i ögonen nu, trots att jag sitter på det anonyma caféet och tittar på mina händer. På tangenterna. Orden tycks meningslösa. Varför skriver jag ens?
Hon upplevde kriget, och förlorade sin stora kärlek, men hon älskade sitt Danmark. Brevet hon och jag fick från den danska drottningen för några veckor sedan gjorde henne så lycklig.
Jag dricker mitt kaffe, men inget i rummet intresserar mig. Vinden håller på att riva stadskärnan och rådhuset tycks vibrera i grunden. Jag kan bara få mig själv till att blinka hårt igen. Hon var en så storartad och vacker människa. Det är ändå en underdrift.
Hennes vänskap var en av de största gåvor jag någonsin fått.
Vila i frid, och håll Kim hårt i handen – nu är ni tillsammans.
Sjuttiofem år senare har cirkeln slutits.
Tack för allt, för lärdomar och kakor.
Jag glömmer dig aldrig.
Årets sista bokprat är gjort - och vilken succé det blev
Vilken kväll på Killbergs med dessa godbitar: Anders de la Motte och Caroline Säfstrand. Otroligt inspirerande att lyssna på dem. Och kul att få berätta om mina egna böcker.
Men nu blir det inte fler bokprat/föreläsningar/uppläsningar/debatter i år - nu tar annat vid, så länge.
Snön ligger vit och vacker i skogen utanför, tekannan puttrar.
Vi ses till våren 2023 (se kommande bokningar).
Barnboken “Fyra minuter över tolv” såld till ett av de största förlagen i Norge
Vilken glädje, åter igen. Min beundran för Salomonsson Agency har ingen gränser numera. Förstummad inser jag att det nu är mina barnböcker som steg för steg sprids över hela världen.
Idag såldes min barnbok Fyra minuter över tolv till Norge, som således blir det femte landet som nästa år plockar upp denna finstämda och ovanliga bok för mellanåldern.
Nu ska jag gå och köpa en tårta!
Rights sold by Salomonsson Agency
UK, Hachette Children's Group
Norway, Det Norske Samlaget
Albania, Ombra GVG
Denmark, Carlsen
Sweden, Bonnier Carlsen
More to come
Ett av världens största barnboks-förlag skriver om min bok
Det plingade till i mejlen tidigt måndag morgon, 28 november 2022. Strax efter första advent. Morgonen mulen, men skulle bli bättre.
Harriet Wilson på Hachettte hade skrivit om min bok Fyra minuter över tolv. Hachette är ett av världens största och mest respekterade barnboksförlag.
“FOUR MINUTES PAST MIDNIGHT is a unique, heartfelt novel about the loss of a parent – a love letter from the author to anyone, but especially children, experiencing loss.
It is quite unlike anything I’ve read before. It weaves a peculiar magic around the reader, employing magical realism and a text that sits somewhere between poetry and prose as it builds to a powerful denouement that ultimately offers comfort and hope. The author’s empathy and respect for his young readers is palpable and delivers the most poignant and important message to those experiencing grief: You Are Not Alone.”
/ Harriet Wilson, Publisher – HACHETTE CHILDREN'S GROUP
Författarsamtal på Dawit Isaak-biblioteket i Malmö
På lördag är det en stor dag för mig. Jag ska prata om Sundets röda nejlikor på Dawit Isaak-biblioteket i Malmö - ett bibliotek som värnar yttrandefriheten. Som värnar de böcker som skrivits av författare som slagits för mänskliga rättigheter och det fria ordet.
Män och kvinnor man har försökt tysta genom maktmissbruk och fängelse. Värre saker än så. Jag har under många år följt Dawit Isaaks sak och försöken att få honom frigiven ur fängelset i Eritrea, där han suttit i över 20 år. Han fängslades utan rättegång, för sina åsikter skull. Dawit är svensk medborgare.
Samtalet börjar 15.00 på Dawit Isaak-biblioteket - det finns på stadsarkivet i Malmö stad.
Information
https://malmo.se/Uppleva-och-gora/Arkitektur-och-kulturarv/Malmo-stadsarkiv/Stadsarkivets-bibliotek/Dawit-Isaak-biblioteket/Program/Foredrag-Havet-som-flyktvag---om-sundets-roda-nejlikor-med-Conny-Palmkvist.html
Om Dawti Isaak
https://freedawit.com
Om biblioteket i Malmö
Dawit Isaak-biblioteket är ditt yttrandefrihetsbibliotek på Malmö stadsarkiv. Här finns böcker som du egentligen inte skulle fått läsa om någon annan fått bestämma. Vi har även andra kulturformer som till exempel musik.
På Dawit Isaak-bibliotekets hyllor finns förbjudna böcker, böcker som bränts eller censurerats – alla skrivna av människor som tystats, hotats, fängslats eller tvingats i exil på grund av sina ord. Både nutida litteratur skriven av till exempel fristadsförfattare samt äldre litteratur.
Genom biblioteket erbjuder vi en möjlighet för allmänhet och forskare att på en samlad plats kunna hitta och läsa litteratur som annars är svårtillgänglig eller utspridd. Här finns även facklitteratur om yttrandefrihet, censur, konstnärlig frihet, demokrati med mera.
Ny succé för "Fyra minuter över tolv": nu släpps den i Holland
““As soon as we started reading, we couldn’t stop. The book brought tears to our eyes, and we were really impressed by it. It has such a powerful message, that will be recognizable for everyone who has ever dealt with the loss of a loved one and will be unforgettable for every single reader.””
Kanske räcker det att jag lägger upp flaggan nu? Sanslöst. Vackert. "Fyra minuter över tolv" är såld till det holländska förlaget Kluitman.
Nu är fem länder signerade och då räknar jag inte ens Sverige.
Boken är så oerhört viktig, eftersom den når de barn som inte får böcker skrivna till sig. De utsatta, i sorg. Hela triologin handlar ju om detta på olika sätt.
I delar av följebrevet uttrycker också det holländska förlaget sin tacksamhet:
“As soon as we started reading, we couldn’t stop. The book brought tears to our eyes, and we were really impressed by it. It has such a powerful message, that will be recognizable for everyone who has ever dealt with the loss of a loved one and will be unforgettable for every single reader.”
Signing out. Malte vill fira med tårta.
And so we will.
Rights sold by Salomonsson Agency
Holland, Kluitman
UK, Hachette Children's Group
Norway, Det Norske Samlaget
Albania, Ombra GVG
Holland, Kluitman
Denmark, Carlsen
Sweden, Bonnier Carlsen
More to come.
Barnbok såld till två länder redan första veckan
Min barnbok Fyra minuter över tolv har sålts till Albanien och Danmark redan den första veckan som Salomonsson Agency inledde försäljningsarbetet.
Det glädjer mig oerhört mycket.
Fler länder kommer när affärerna är officiella.
Vilken fin vecka det varit.
Höstrapport från författaren
Jag ska inte bli långrandig, men det finns lite saker att säga. Hösten är en virvelvind av projekt och resor kors och tvärs över Danmark och Sverige. Anledningarna är flera och presenteras efter hand här i vinter.
De stora sakerna först: jag är nästan klar med boken om Jane och den släpps i maj 2023. Arbetet har varit våldsamt och långdraget, fem långa år är snart till ända. Ämnet är komplicerat och så mycket rödridåer har beslöjat fallet sedan efterkrigstiden att jag nästan fick börja från början - grundforskningen var enorm.
Samtidigt skriver vi nu pilotavsnittet för en amerikanska tv-serie om Sundets röda nejlikor. Jag arbetar tillsammans med en duktig och driven manusförfattare samtidigt som övriga delar i produktionen ska falla på plats genom andra människors duktiga insatser.
Min barnbok Fyra minuter över tolv är såld till utlandet och kommer att översättas till flera språk under början av nästa år - mer om det senare. Avtalen är ännu inte officiella.
Som uppföljning till Fyra minuter över tolv kommer nästa höst boken Pappa Luringen, som också den nuddar vid livets mest allvarliga stunder. Efter den kommer jag att lämna dessa ämnen bakom mig ett tag och skriva en mer thriller-betonad bok för de yngre målgrupperna.
Föreläsningarna duggar inte lika tätt den här hösten, eftersom jag är i väg så mycket men det finns ett par datum inlagda i kalendern.
Var det allt? Ja, det var det nog.
Må så väl i höstvinden.
My books meet the whole world - this autumn 2002
From the agency:
‘Four Minutes Past Midnight’
Why do parents die? How can it even be allowed to happen? Nicolaus is still only a child and parents shouldn’t die. But on this night in July, nothing is as it should be.
Twelve-year-old Nicolaus watches over his mother’s sick bed alongside his father. It’s nighttime and all is quiet on ward thirty-four as Nicolaus is growing restless. He realizes he can’t stand to just sit around and wait for his mum to die; he needs to get away. In the elevator he sees a button that wasn’t there before. When he presses it, the elevator doors close and transport him to a very different kind of place.
It’s four minutes past midnight when he arrives to the Final station. It’s where everyone goes at some point. Or is it? Somehow, Nicolaus has stopped time two minutes before his mom will die. But what do you do if you discover that you can stop time, and even travel in time? Can you change the past – or the future?
Four Minutes Past Midnight is a unique, heartfelt, and beautiful children’s novel written in a sensitive, warm tone with a sprinkling of subtle humor.
More at Salomonsson Agency
Rights sold
UK, Hachette Children's Group
Albania, Ombra GVG
Denmark, Carlsen
Sweden, Bonnier Carlsen
More to come next week, but not official yet.
Kommande föreläsning i Hässleholm
Mycket av min tid spenderas under hösten i Danmark, men ibland är jag på hemmaplan.
Fler föreläsningar hittar du här:
Fyra minuter över tolv i Skånska Dagbladet
Ur Skånska Dagbladet:
”Fyra minuter över tolv”, av Helsingborgsförfattaren Conny Palmqvist (Bonnier Carlsen), är en finstämd liten bok om tolvårige Nicolaus som befinner sig på sjukhuset i Helsingborg. Hans mamma kommer att lämna jordelivet vilket ögonblick som helst, hans pappa sitter bredvid sjuksängen, men Nicolaus klarar inte av att vara där. Han går runt i korridorerna, sitter och tittar på roliga hundfilmer i mobilen, åker upp och ner i hissen och hejar kort på nattpersonal som passerar.
Han klarar inte av att säga ett sista farväl till mamma för det finns saker han ångrar så mycket. Som när han blev arg när han inte fick rätt mobil i födelsedagspresent. Det är under turerna med hissen som det händer, plötsligt finns det en ny knapp där det står Slutstationen. Han trycker såklart på den och hamnar på en perrong, där tiden står still. När tåget kommer stiger han på, får frågan om han vill åka framåt eller bakåt. Mer än så ska jag inte avslöja.”
Dubbelt upp av mig i nya numret av Vi läser när de tipsar om sommarens bästa böcker
Klicka på bilderna för att förstora dem
När fina tidningen Vi läser nu tipsar om sommarens bästa läsning är jag med på inte ett ställe, utan två. Både bland de skönlitterära titlarna och barnböckerna. Det rör sig så klart om Den som inte saknar dig, och Fyra minuter över tolv.
En fin start på sommaren här i Skåne!
Nya boken favorit i Aftonbladet dagarna innan release
Ingalill Mossander väljer då och då ut en handfull böcker som hon tycker mycket om. Listans rubrik är: Här är de fyra bästa böckerna just nu. Och inte bara är min bok med på den korta listan med fyra titlar i dagens Aftonbladet, utan den har blivit hennes favorit. Så fint det landar i själen. Inte bara för mig, så klart, utan för Hanne som hjälpt mig. Så fint det blir.
Ett helt uppslag i Aftonbladet om "Den som inte saknar dig"
Otroligt fint för både Hanne och mig när jag slår upp dagens Aftonbladet och ser det här.
Klicka på bilden för att förstora den.
Det blir en bok om mig och min morfar och allt kaffe vi drack
Foto: Conny Palmkvist
Jag vet inte om jag någonsin har blivit så glad över ett nytt bokkontrakt.
Min morfar, min fina morfar Nils, som var så viktig för mig.
Nu blir han en bok, och våra samtal förevigas genom Bokförlaget Forum. Men det handlar inte bara om min relation med morfar - det handlar om hur jag kom en minut för sent till hans död, eftersom jag skulle köpa en kopp kaffe på vägen. Tiden, människans tid, blev så verklig för mig och jag började läsa in mig på hur vi tolkar dagarna som går.
Är tiden ens mätbar? Vad menade Einstein med en spöklik rörelse på avstånd? Och vem var min mormor, som jag borde försökt lära känna bättre?
Den övergripande ramen vill också fånga hur en bok blir till och karaktärer ur mina kommande och förgångna böcker passerar revy.
Jag är så djupt, djupt rörd över att man sett den här boken för vad den är.
Vilken lycka.
Boktips på "Den som inte saknar dig" i tidningen Senioren
Så fint att den dök upp här också, i tidningen Senioren.
Jag är så tacksam.
Intervju hos Bonniers bokklubb
Conny Palmkvist är född 1973 och jobbar som författare, redaktör och litteraturkritiker. Han debuterade 2005 med den kritikerhyllade dokumentärromanen. Han bor i Helsingborg med sin familj.
Hur skulle du beskriva din nya bok Den som inte saknar dig?
Det är en bok med flera lager. Naturligtvis är det kärlekshistorien mellan Hanne och Kim mitt under andra världskriget, men det är också en bok om mitt möte med en av dem sjuttiofem år senare och om hur en vänskap växer fram. Även Kims särskilda person, hans sätt att betrakta världen, är en stor del av berättelsen. Han hade som ett upphöjt sätt att betrakta omgivningen på och såg sådant som vi andra ofta missar.
Hur fick du idén och inspirationen till att skriva boken?
Det var två saker. Jag fick Kims dagbok i händerna. I den finns breven till Hanne och hans noteringar. Den har funnits publicerad många gånger om och i flera länder runt om i världen, allt sedan 1945. Och sedan träffade jag Hanne, nu nittioåtta år gammal.
Kims och Hannes kärlen var starkt, trots att de bara fick en kort stund tillsammans när de var mycket unga. Har du liknande erfarenheter av kärlek själv?
När man var ung var kärleken kanske något annorlunda, åtminstone skenbart. Du vet, man överväldigas av intensiteten i alltihop och påverkas djupt av det man tror ska vara för evigt. Men jag tror inte det var bara det med Hanne och Kim – det var deras sätt att se på livet och sig själva i relation till just kärleken och det gjorde dem liksom fångade av tiden. Ett fryst ögonblick. De är med varandra än idag, trots att en dog och en lever. Man förstår när man läser boken.
Läs resten på: https://www.bonniersbokklubb.se/aktuellt/forfattarportratt/conny-palmkvist/
Sommarprogram med Conny - om Nästan bra på livet
Vad är viktigt - vad är det inte? Nu har jag precis spelat in ett långt sommarprogram. Inte för sommar i P1, visserligen, men för Autism- och Aspergerförbundet, som i år gjorde en verkligt stor och berömvärd insats.
Inte bara anlitade man ett duktigt och bra produktionsbolag som flögs ner från Stockholm för att spela in mig, utan de lät också helt bli att skära i mitt program som blir mycket längre än vad som sagts.
Ämnet är så klart Lovis, och Lovis-boken: Nästan bra på livet. Ärligt, avskalat och rakt ifrån hjärtat.
Går att lyssnas på senare i sommar - jag uppdaterar med en länk.
För vem pratar jag? För de som vill se och möta andra människor.
För de som vill förstå alla som är lite udda.
Bild: Max från Storstad.
Min vän Stellan Olsson är borta - en så inspirerande människa
En dag sent under år 2018 fick jag ett telefonsamtal av filmaren Stellan Olsson. Vi hade fått kontakt via en vän, och det visade sig att vi bodde bara två hundra meter ifrån varandra. Det blev många koppar kaffe - han läste mina böcker och jag såg hans filmer. En dag berättade han att han gjort en tv-serie om Jane Horney en gång i tiden. Och att han skrivit en bok om henne. Att han tog upp saken var en stor anledning till att jag började forska i ämnet.
Många månader senare bad Stellan mig komma och väl hemma hos honom fick jag två stora väskor. Material som legat gömt undan världen i trettiofem år.
Allt handlade om Jane Horney, och hade dykt upp under hans arbete med tv-serien 1985. En del fick inte publiceras då, på grund av känslig karaktär.
”Men ta det” sa han till mig. Han hade hunnit bli 82 år gammal. ”Berättelsen om henne är inte klar. Avsluta den.”
Jag minns också vilka otroligt hårda takter han utsattes för av de tidigare danska motståndsmännen, då på 1980-talet. Hot om nätterna, inbrott i källaren, livvakter när han reste över Sundet. Vad var det stora brottet? Han ville skriva, och filma, sanningen om Jane Horney. Hur nära han kom vet jag inte.
Och nu, just alldeles precis, är han borta.
En människa är död.
Jag är honom evigt tacksam, min vän Stellan Olsson. Han blev åttiofem år gammal, och var kreativ in i det sista. Jag tog den här bilden på honom när vi druckit en öl en sommarkväll.
Och ja, ni vet den där känslan som kommer i sådana här ögonblick.
Livet tycks övermäktigt, och så märkligt.
Bitterljuvt, och svårt. Men man blir också tacksam över den tid man fått ihop med sina vänner.
Självskrivet också att min bok om Jane tillägnas både Rolf K. Nilsson och Stellan Olsson - med dedikationen: Tack för allt ni vågade.
Nu stillhet resten av dagen.